MT Copy © Särskild uppgift Lunds universitet

PRESENTERAR Presents Präsentiert presente présenter PRZEDSTAWiENiE

VAD What Was che cosa Ce qui JAKi hvad MiLYEN kva тот кото-рый SÄRSKiLD UPPGiFT [3 poäng] KOV 221:5

VAR Where Wo dove Là où DOKAD hvor HOL kor где MTmedia.SE < 6. PORTFOLiO < 6uppgift.html

LUNDS UNiVERSiTET institutionen för konstvetenskap

NÄR Whe Wann quando Quand PODCZAS 1996 05 31 VårTerminen 1996

UPPDATERAD Uptodate Aktualisiert aggiornato À jour UAKTUALNiONO 16.11.2024

VEM Who Wer chi Chi KTóRZY MARTiN THöRNQUiST

HUR How Wie come Comment JAKiM

VEM Who Wer chi Chi KTóRZY MARTiN THöRNQUiST Björn Fritz tillhanda, inlämnad till Ann-Charlotte Weimarck HUR How Wie come Comment JAKiM
DATORBiLDER iNOM HYPERMEDiA –Multipla medier i praktiken Jag tänker i det följande studera olika typer av media, mer matematiskt, statiskt och naturvetenskapligt vilket får sägas representera ett äldre mer teknikinriktat skapade konstbilder contra ett mera grafiskt användarvänligt gränssnitt, dynamiskt och humanistiskt dit jag vill föra dagens explosions- artade informationsflöden. Detta kommer att illustreras med bifogade internethemsidor med underliggande information / bilder. Dessa sidor innehåller en mängd nya element såsom ikoner och understrukna s.k. hypertexter med vilkas hjälp man kan länka sig till vidare information / bilder. Jag exemplifierar med ett allmänt konstnärskollektivt manifest med den ambitiösa och pompösa benämningen "Art for the Planet" och vidare med huvudhemsida för malmöbaserade företaget "New Era Art" med underliggande av projekt och galleriverksamhet per nät. Bortom dessa övergripande rubriker kommer jag att ta upp frågor angående original, upphovsrätt / © vad beträffar dagens datorkonster, bland annat genom att referera till en intervju jag gjort med ett par unga innovativa datorkreatörer för att höra deras syn på de traditionella konstarterna jämfört med dagens allt snabbare bildflöden med reklambild / mass- bild / konstbild som ett allt mer, både komplext åtskilda och samtidigt tätt åtsittande fenomen. Här följer mina konklusioner i sammandrag med utdrag ur intervju med Markus Clemmedson och Henrik Jönsson; båda med förflutet som teckningslärare. Nu arbetar de tillsammans som konstnärer i eget datormedia & grafisk designaktiebolag; tekniska, konstnärliga, kommersiella och blott 20 respektive 21 år gamla, vilket kan sägas vara ett tidstypiskt tecken; att det är de unga som haft lättast att till- godogöra sig den "nya tidens konst" och det var inte utan anledning att deras tidigare handelsbolag hette just New Era Art... Den första uppdelningen som måste göras är den, att de som jobbar med datorer och konst måste ha kunskaper om både det teoretiskt tekniskt avancerade och det praktiskt estetiskt konstnärliga. [E r g o A D U T R U M Q U E !] För att ta ett nära liggande exempel inom musiken föreslår Markus synthgruppen Kraft- werk som i början av 80-talet lanserade något som kombinerade tekniskt och konstnärligt kunnande till en enhet. När det gäller datorerna som sådana gäller det att inte bara satsa på inlärning / införskaffande av kunskaper / data utan även ett aktivt deltagande och uppdaterande. Nyhetsvärdet inom tekniken är otroligt stort och det är viktigt att kontinuerligt tillgodogöra sig det nya. Men de tror samtidigt båda på en snar retrospektiv utflykt inom dator- grafiken till att innefatta Commodore 64-grafik t ex. Vidare diskuterar vi om databilderna och dess konstyttringar egentligen skiljer sig så mycket från övriga konstyttringar eller ej. i det längre perspektivet kommer de antagligen att integreras i de övriga, men än så länge är det nog ändå så att datorn skiljer sig i så väsentligt att den lätt kan urskiljas från övriga... Och med datorernas vidare frammarsch på konstens område kan säkert nämnda C 64-retro framstå som en undergrupp. De framhåller att datorgrafikens användning kräver ett yrkesmässigt / professionellt kunnande och medvetenhet. Mycket av det som görs inom datorgrafikområdet idag skulle kunna göras mycket bättre d:v.s. effektivare, billigare, vackrare och mer intelligent om de gjordes traditionellt manuellt eller fotomekaniskt. Det syns tydligt när något är gjort antingen genom home-made och ready-made då man stjäler saker rakt upp och ner. Detta anknyter till diskussionen om bricollage / upphovsrätt / © i Understanding Hyper Media [sidan 36–37] med uttrycket av Robert Kerr [Alexandria institute] i sin tur ur Macintosh Hyper Media vol 1: "A © system based on the publication, distribution and compensation for a printed copy of a book may not be a viable model for the protection of intellectual property rights when the "copy" is a single disc with the full text of 500 books representing more than 1000 proprietory interests." Detta ger onekligen aspekten på massproducerade tryck- eller datorbilder ytterligare en original- och äkthetsdimension. Men den kanske ställer fler frågor än den ger svar. Jag frågar vad de anser kan sägas definiera en "dator-konstnär", vilka och hur många som kan hänföras till detta. De vill först inte godta min beteckning, men de förstår vad jag avser och svarar att de inte är så många. "Det dräller ju inte av oss". De som inte räknas in i kategorin är både de som är antingen för mycket vanliga konstnärer, vilka arbetar med traditionell teknik, samt de som är för mycket av tekniker. Begreppet / Gruppen dator- animatörer arbetar inte med tecknade / målade bilder i enlighet med de klassiska konstnärerna utan mer med film- / media-sidan. Detta spär naturligtvis på den allt snabbare urholkningen av själva konstbegreppet i ett mer vittgående bildbegrepp. Datorkonsten kan ännu så länge inte sägas ha någon egen historia, så det datorkreatörerna verkar ha att välja på är att hämta idéer från den övriga tidigare konstens bildvärld och / eller attskapa nytt eget material. Framför allt 3-dimensionellt renderade / frammanade bild- sekvenser inspireras av film stills och tidigare reklam- / konstnärligt fotografi. För att göra en distinktion mellan klassiskt måleri och simulerade 3D-bilder kan man hävda att det främst rör sig om fysiska förutsättningar och datorgrafik har fruktansvärt dåliga sådana, vad beträffar begränsningar i minneskapacitet, snabbhet och bildkvalitet. Henrik uttrycker: "Jag kan aldrig bli imponerad av att 3D-renderingar frambringar ljuset i ett glas brytning. i så fall är det mycket bättre att filma detsamma. Aldrig viss teknik för dess egen skull." Det finns med andra ögon däremot många som anser att tekniken har ett intrinsikalt värde. "Det enda datorn är bra på i det här sammanhanget är för en professionell användare som kan använda tekniken för att ge sina egna idéer / koncept ett formmässigt resultat. Om man ej har faktisk nytta av de tekniska finesserna blir resultaten medelmåttiga och ofta kaosartade för betraktare / användare". Många ångestladdade grafiska experiment har tydligt visat på detta; ofta inom stora och rika [ofta även inom rena data-] koncerner som verkar överbefolkas av teknikfantaster som "slår på stora trumman" så fort man införskaffat denna. Datorn har lett till bättre reklam för få stora företag medan den lett till mycket sämre reklam för det stora flertalet på grund av att så många teknologer snöat in på själva tekniken och därmed inskränkt sig till att vara teknofiler. Ett "teknobögeri" har uppstått, lett av tillverkare och distributörer av dessa nya vitvaror, vilka bestämt hävdar att det tryckta [analoga] mediet övergått till det digitala [till exempel CD-ROM] inom 10 år. [Men är det så mycket smidigare att ta med sin laptop-dator i sängen eller hängmattan?] Det ultimata synsättet å andra sidan anses i stället vara en minimalistisk och universell kompetens; där "en symfoni ska kunna spelas på kaffeburkar". Anknytningen blir där- med uppenbar till det återigen mer konceptuella och i mindre betonande av tekniken. Datorn är ej allena saliggörande. De båda datorkreatörerna uttrycker ett uppenbart hat- / kärleks- förhållande till datorn som fenomen. "Det jag skulle vilja göra är att spränga alla datorer. Jag gillar att jobba med datorer men de kraschar och krånglar ofta och de är egentligen ganska svåra att använda och hantera. Datorer förutsätter ström och att en miljard saker ska fungera samtidigt" Många konstnärer är emot datorer på grund av att de så ofta använts till dels tvivelaktiga mål och dels på ett, konstnärligt betraktat, högst tvivelaktigt sätt. Datorn har med andra ord fått ett dåligt rykte... Om man ser det hela i ett större konstvetenskapligt perspektiv skulle man kunna uttrycka det på följande sätt: Den moderna konsten skulle i så fall kunna indelas i fyra olika stadier; den tidigare akademismens strikta och tekniska salongsmåleri under 1700 – 1800-talen. Övergången i ett mer fritt och subjektivt måleri med postmoderna konceptuella "objekt" i slutet av denna period. i och med datoriseringen fram till våra dagar har ett "tekniker"-samhälles uppbyggnad, där man inom denna särskilda uppgifts ämne kan sammanfatta detta med att det ofta varit viktigare för konstnärer / kreatörer [och inte minst uppdragsgivare] med redskapen / programmen man arbetat i, än det mer innehållsmässiga resultatet. Jag kan de här programmen" vs "Jag har gjort det här." idag börjar man dock titta mindre på det förra och mer på det senare och detta kan sägas representera den fjärde tidsmässiga grupperingen. Man behärskar naturligtvis ej formgivning på grund av att man kan ett visst program, men det kan ju underlätta. Vidare dras gränserna upp för den virtuella [simulerade eller tänkta] datorvärlden och den verklighet som vi lever i. Man kan ganska lätt beskriva den verkliga världen i datortermer; som ytterst lätthanterligt användar- gränssnitt, tvåvägs real-time- chat, multi-tasking, multimedial och online till exempel Vad beträffar datorbildens olika komponenter kan dessa sammanfattas i en sämre uppsättning av nyss nämnda samt kvasi-interaktivitet [genom till exempel CD-ROM], cyber space och tidigare nämnda hypertext. Dessa nås genom olika ikoner på skärmens bildyta. Datorbilders budskap kan vara enbart visuella [estetiskt tilltalande] eller innehålla konceptuella meddelanden. Konstnärer har dock i så gott som alla tider även signalerat mer eller mindre explicita kommersiella budskap. En konstnär inom denna sfär kan arbeta på en mängd olika sätt, men ett sätt som beskrivs i "Understanding Hypermedia" och kort genom "Kreativitet per dator" [men här mer i form av ett självständigt expertsystem långt ifrån hur en autonom konstnär skulle vilja arbeta]. Dessa system skiljer sig dock i stort inte så mycket ifrån de tidigare reklambyråarbets-sätten än att mediet självt ingår som en ytterligare länk i kedjan. Den nya delen i processen är den relativt nya "say- och show-how"-funktionerna som datorn kan sägas ha, i jämförelse med tidigare media. En interaktivitet uppstår därvidlag mellan både konstnär, verk och betraktare / användare. KÄLLFöRTECKNiNG Litteratur; Malmö stadsbibliotek [katalogen] Peter Cornell / UPPSLAGSBOK i BiLDANLYS, 1988, Gidlunds Bob Cotton & Richard Oliver / Understanding Hyper Media, 1993, Haidon Gull-May Holst & Bengt-Arne Vedin / KREATiViTET PER DATOR, 1988, SNS förlag iNTERNET Art for the Planet Objekt; nea.se / [Gallery] New Era Art – The Art of Entertainment The New Era Art image Gallery [2 sidor] Mickey is dead, by Markus Clemmedson © Martin Thörnquist 31 maj 1996.